I dag firar Ungern nationaldag. Vi kan vänta oss att regeringen i Budapest, likt tidigare år, tar tillfället i akt att markera både mot oppositionen och internationella kritiker. Ungern är ett splittrat land med stora problem. De senaste årens politiska utveckling är oerhört skrämmande.
I måndags antog det ungerska parlamentet med premiärminister Orbáns parti Fidesz i spetsen grundlagsändringar som får långtgående konsekvenser. Böter för den som är hemlös. Högskolestudenter som under en viss tid förbjuds att flytta utomlands om de tar emot statliga studiemedel. En grundlagsfäst definition av äktenskapet som en institution endast mellan man och kvinna. Ett parlament som ska godkänna etableringen av religiösa samfund men utan att motivera avslag. Ett rättsväsende som politi- seras. En författningsdomstol som beläggs med munkavle och inte längre får utvärdera ett lagförslags innehåll utan endast ägna sig åt teknikaliteter.
På punkt efter punkt urholkas nu religionsfriheten, organisationsfriheten, press- friheten och det oberoende rättsväsendet och rätten till fri rörlighet för de ungerska medborgarna. Måndagens beslut innebär att man kompromissar med det fundament av demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter som den europeiska unionen vilar på – och som samtliga 27 medlemsländer har åtagit sig att följa. Det kan vi liberaler inte acceptera.
Både Europarådet och EU-kommissionen har varit mycket kritiska mot förslagen till grundlagsförändringar. Europaparlamentet arbetar nu med att granska situationen i Ungern. Med detta arbete, som kommer att utmynna i en rapport, kommer parlamentet att ta ställning till om en process ska inledas enligt Lissabon- fördragets artikel 7, som kan tillämpas för att granska huruvida Ungern åsidosätter EU:s grundläggande värden, såsom respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Artikel 7-processen, som hittills aldrig tillämpats, kan leda till politiska och troligtvis även ekonomiska sanktioner.
För att ett land ska bli medlem i EU ställs tydliga krav på att man lever upp till EU:s grundläggande värden som beskrivs i Lissabonfördraget, däribland respekt för de mänskliga rättigheterna. Men när man väl beviljats medlemskap sker ingen granskning alls av hur de grundläggande rättigheterna efterlevs – här saknar vi helt effektiva verktyg. Men självklart måste kraven på respekt för EU:s grund- läggande värderingar bestå även när ett land blivit medlem. EU- kommissionens ord- förande Barroso sa i sitt årliga linjetal 2012 att EU ska stå upp för mänskliga rättigheter och att unionen behöver bättre utvecklade instrument för att slå vakt om de grundläggande rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin.
Det är hög tid för leverans på denna punkt. Den svenska regeringen är tydlig med att EU måste kunna agera snabbt, effektivt och juridiskt välgrundat när en medlemsstat inte uppfyller sina åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna. Kommissionen bör därför snarast presentera ett förslag för att få till stånd en effektiv granskning för att syna hur EU:s medlemsstater lever upp till dessa. Folkpartiet vill gå ännu längre än så.
För oss är det självklart att granskningen måste kopplas till tydliga sanktionsmöjligheter. Det är ett krav vi delar med de övriga partier som ingår i Europaparlamentets liberala grupp och som även andra EU-regeringar där liberaler ingår driver.
Systematiska brott mot EU:s grundläggande värden måste få konsekvenser redan innan man går så långt som att dra in rösträtten i rådet. Här kan frysning eller i slutänden indragning av EU-stöd vara en framkomlig väg, för som bekant talar pengar sitt eget tydliga språk.
EU-kommissionen har vågat visa musklerna förut. När flera av Europas länder misskötte sina ekonomier så lyckades EU på mindre än ett år ta fram ett tydligt regelverk med möjlighet att besluta om sanktioner för de länder som inte tog ansvar för sin ekonomi. Detta gäller nu i hela EU. Ett motsvarande regelverk som slår vakt om EU:s grundläggande värden borde vara en självklarhet i en union vars fundament är att värna frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Birgitta Ohlsson, FP
EU-minister
Cecilia Wikström, FP
Europaparlamentariker
Cecilia Wikström 