Cecilia var med i Morgonekot den här morgonen också, den här gången gällande EU-patentdomstolen som väntas få tre säten i Europa – i London, München och Paris.
Se en längre intervju, där hon berättar om varför hon är så kritisk till att domstolen delas upp, och vilka fördelar det gemensamma EU-patentet kommer att ha när det snart äntligen träder i kraft.
I en kommentar till att veckans möte av Europeiska rådet kommer att föreslås stödja ett förslag att dela den nya europeiska patentdomstolen mellan London, München och Paris kommenterar liberala gruppens ordförande i Europaparlamentet Guy Verhovstadt:
– Efter 40 års väntan på ett gemensamt EU-patent ser det ut som att vi äntligen kan vara på väg att övervinna det slutliga hindret som kommer att göra det möjligt för företag att göra stora besparingar när de söker patent. Det är dock med bestörtning som jag kan konstatera att ett gemensamt EU-patent fördröjts så länge på grund av språkliga och territoriella oenigheter, trots de uppenbara fördelarna.
– Idén att dela sätet för patentdomstolen mellan de tre länder som kämpat för att få den är måhända inte den snyggaste lösningen men det kommer i alla fall att möjliggöra att arbetet kan påbörjas
Cecilia Wikström (FP) som är liberal gruppledare i parlamentets rättsliga utskott och som enda svenska parlamentariker har varit med och förhandlat EU-patentet med ministerrådet tillägger:
– För Europas företag (särskilt för små och medelstora företag som har svårast att bära översättningskostnader) är det en god nyhet att slutet på det långdragna arbetet med att få till ett Europeiskt patent nu är inom räckhåll. Den föreslagna kompromissen att dela domstolens säte på tre länder är en sorglig men en typisk kompromiss mellan medlemsländerna för att få med alla. Om inte hela Europa ska riskera att utveckla sig till en enda stor flyttcirkus får detta dock inte bli en ovana inför framtida beslut om lokaliseringar av Europeiska myndigheter.
– Jag tycker att Europeiska rådets ordförande Van Rompuy borde introducera en regel i rådet om att inget land tillåts att nominera sig själv för att få sätet för en Europeisk myndighet. Länder som är nominerade borde inte heller ha rätt att rösta på sig själva eller blockera lokaliseringsbeslut.