Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2011

Jag är tillbaka på jobbet i Bryssel efter helg hemma. Måste medge att jag fortfarande känner mig lätt illamående efter de senaste dagarnas händelser. Vad är det som har hänt med samhällsklimatet? Hur ser svenskens människosyn ut?

Det är dessa och liknande frågor jag ställer mig efter att ha tvingats ta emot de mest otrevliga kommentarer under de dagar som gått.

Vem sjutton är så primitiv att han, för det är bara män, bara MÅSTE ge otrevliga, sjuka, snuskiga kommentarer till någon som råkar ha en annan syn på en politisk fråga? Hur kan dessa män bli som galna av att jag säger: ”jag kan inte och vill inte tro att de (Billström/Bildt)sagt något så avskyvärt” eller att jag helt enkelt säger i Rapport att det enklaste och bästa sättet att bringa klarhet i vad som sagts ju faktiskt vore att berätta om det möte man deltagit i. För ett möte av detta slag är ju inte på något sätt sekretessbelagt för den som själv deltagit i det. Man kan utan svårighet tala om vad man inte sagt, men som otillbörligt tillskrivits en om det skulle vara fallet.

Att hänvisa till att den svenska regeringen inte uttalar sig om Wikileaks är inte sant. Borg, Reinfeldt och Ask har ju faktiskt gjort det. Man måste som politiker få ha en mening, stå för den och uttala den högt. Människor har rätt att förvänta sig att vi politiker faktiskt säger vår mening om något som väcker så starka reaktioner.

Först har vi fått se Billström sjutton gånger inom loppet av ett par minuter upprepa samma fras, med en emfas som får den mest välartade papegoja att framstå som lat, därefter har han i dagens DN ändå tagit bladet från munnen och sagt att han alltid står för vad han säger. Vackert så.

Det är dags att gjuta olja på vågorna som orsakat stormen i vattenglaset.

Det som däremot är illavarslande är att de mest främlingsfientliga, rasistiska och vidriga kommentarer för första gången och på det mest personliga och infernaliska sätt, utan något som helst förbehåll kan uttalas så som varit fallet mot mig.

Bara för att jag står upp och verkar för en gemensam europeisk asylpolitik och vill säkerställa att mänskliga rättigheter måste garanteras i asylprövningen har jag under dessa dagar fått tillmälen som jag förut aldrig varit i närheten av. Något är mycket unket. Frågan är vad och varför detta infernaliska hat utlösts just nu. Någon?

Carl Bildts blogg. Hans Bergströms ledare i DN (25/1). Centerblogg. Göran Pettersson. Jinge. Adam Cwejman.

Uppdatering: Seved Monke om Sveriges nya migrationsuppgörelse, Peter Andersson.

Annonser

Read Full Post »

Man vet verkligen inte vad man ska tro eller tycka om de uppgifter som strömmar, eller snarare sipprar, ut från olika håll i världen. Senast idag i SvD om två svenska ministrars samtal vid ett besök i Bagdad 2007.

När jag i förrgår blev uppringd av SvD för att kommentera något som migrationsministern ska ha sagt nämnde journalisten inte att det var en Wikileaks-uppgift, utan frågade mig bara vad jag tyckte om det som ministrarna uppges ska ha sagt: att man måste begränsa antalet irakiska flyktingar med hänvisning till svenska folkets syn på de hedersmord som begåtts av irakier. Min spontana, kanske alltför spontana, reaktion var naturligtvis att säga att uttalandena är förfärliga och att jag varken kan eller vill tro att de uttalat sig så.

Idag får jag mycket obehagliga sms och mail efter att min bild och mitt uttalande publicerats. Jag konstaterar att främlingsfientligheten i Sverige antagit proportioner som jag nästan inte kunnat föreställa mig. Det blåser kallt och snålt i den svenska idyllen.

TV4, TV4 igen, SVT, Aftonbladet, Expressen, Göteborgsposten och Dagbladet tar också upp frågan. Peter Anderssons blogg. Thomas Böhlmarks blogg. Högbergs tankar. Röda Berget. Martin Mobergs blogg. Maria Ferm.

Read Full Post »

Read Full Post »

DN, DN2, Svd.

Uppdaterad: Annika Ström-Melin om flyktingar till Italien efter Tunisiens fall.

Folkpartiet om papperslösa.

Read Full Post »

Read Full Post »

En stund på förklaringsberget, himmelen öppen.

Stora ord? Ja, visst!

Men ibland måste man ta till stora ord, då när de små inte längre räcker. Då, när man blir man rörd intill tårar av en kulturupplevelse utöver det vanliga. Så var det för mig i fredags när jag tog del av baletten Messias, till tonerna av Händels Messias. Jag kan nog varje ton i verket, efter att ha sjungit det som korist i olika körer under många framföranden genom åren, även om det nu är länge sedan.

Koreografen Mauricio Wainrot har för Brysseloperans balett satt samman verket genom att välja de delar ur Messias som han personligen kände starkt för. Här måste jag tillstå att han lyckats synnerligen väl att tänka bortom religion och etik. Han har tagit fasta på det djupt mänskliga, som inledningen till baletten, när alla dansare ligger ner, precis som om de väntar på ett skapelsens NU, en ny tillblivelse. Detta kommer då den skönsjungande tenoren Daniel Johansson sjunger den välkända arian:
Comfort ye my people.

Det blir signifikativt genom hela verket, detta människans omåttliga behov av tröst. I Wainrots balett tydliggörs detta genom sinnrika formationer, rörelsetolkningar som ofta handlar om tillit mellan människor, om starka och handfasta konstellationer där dansare sluts till dansare i imponerande mönster som aldrig skulle låta sig göras om inte ett uns av desperat längtan efter tillit – eller kanske är det tröst – funnes där.

Helheten blir sinnligt och på samma gång storslaget vacker. Ljussättningen av Eli Sirlin imponerar, jag tror aldrig att jag under mina 25 år som frekvent operabesökare har slagits av ett så flott ljus som så tydligt lyfter dansen.
Många av dansarna, som naturligtvis superparet Anna Valev och Olof Westring, men också Mayumi Yamaguchi och Takashi Setoguchi imponerar stort genom sin konstnärliga sinnlighet, mjuka rörlighet, känslighet och ofta rätt halsbrytande akrobatik.

Sångarna förtjänar en särskild eloge. Att tillsammans med Hovkapellet under ledning av Rossen Milanov sjunga detta verk med en sådan nerv, det är inget annat än urflott. Flera av sångarna var för mig nya bekantskaper, förutom Daniel Johansson och John Erik Eleby sjöng Marie Alexis sopranpartierna och Susanna Sundberg gjorde en känslig alt.

För mig som gammal präst finns bara en sak att säga: dagens predikan utgår. Dansen och musiken kräver absolut inga ord.

Jag talade med Wainrot före föreställningen och han visade sig vara en i mina ögon rätt alldaglig man från Argentina, men med Belgiskt pass, eftersom hela hans familj flydde Europa 1938. Mannen är dock allt annat än vanlig! Sällsynt förmåga att gestalta en biblisk text och Händels musik som ju de allra flesta av oss har en personlig relation till. Jag fascinerades av det faktum att han är jude, och alltså fortfarande väntar på Messias, som verket ju talar om som född till världen. Wainrot berättar i stället om att Messias kommer i varje steg, i varje rörelse och till varje hjärta som öppnas inför budskapet som verket bär fram till tonerna av Händels största musikaliska verk. För mig blev musiken en alltigenom ny upplevelse genom denna koreografi.

Ljuset, scenografin, musiken och dansen blir en helhetsupplevelse som jag sent ska glömma.

Dagens predikan går bort, för jag har sett änglar och bärs av deras vingslag ännu ett par dygn efter att upplevelsen av denna storslagna Messias på Stockholmsoperan är över.

DN,

Read Full Post »

Read Full Post »

Older Posts »