Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2009

Göran Hägglunds fyraprocentsnoja

Nog är det sorgligt att reduceras till en köksbordssittande, fästingplockande och flintasteksgrillande varelse. Det är min slutsats efter att jag om och om igen läst Göran Hägglunds famösa artikel i DN den 17 sept.
Det är roligt och vällóvligt att han försöker föra upp kulturen på den politiska agendan. Mindre lyckat, om jag får döma efter de hundratals raljerande kommentarer jag hörde på bokmässan härom dagen. Folk tar sig för pannan. Roade och oroade, och det med rätta.

Verklighetens folk talar ministen om. Vilka är de? Mitt svar är mycket enkelt. Verklighetens folk är vi alla. Alla är unika, var och en på sitt sätt. Så går han på om att kultureliten tagit sig ett tolkningsföreträde i samhällsdebatten. Ursäkta? Nog är väl folkvalda politiker och regeringsföreträdare en del av makteliten i samhället? Konstigt blir det när en minister talar om sig själv som en underkuvad, maktlös individ som ansätts av den hemska ”kultureliten”, när man i själva verket utgör själva maktcentrat i samhället.

Jag tror att det kan leda till en märklig samhällssyn och en unken människosyn att tala om människor och om samhället som Hägglund gör. Han talar om oss svenskar som objekt, manipulerade av en odefinierad kulturelit.

Jag vet att Hägglund är en hygglig karl, kan bara inte fatta att han låtit sig luras att göra ett så huvudlöst utspel. Vilka är hans rådgivare? Partisekreterarem kanske, fast jag trodde att han tagit time out efter sitt utspel om ett annat Anka- artat kvackande utspel härom dagen. (Men det handlade såvitt jag förstår om sympatier för den kvinna som menar att män som byter blöjor är patetiska, att kvinnor finns till för att se snygga ut för sina män, att det är OK att slå sina barn och att det är varje mans rätt att få oralsex varje morgon om han så skulle önska.)Ur vilken katakomb har man grävt fram henne?

Frågan om den farliga ”kultureliten” och dess tyranni förblir obesvarad. Varför måste man enligt Hägglund gilla tavlor med älgar eller solnegångar? Vad är det för farligt med abstraktioner och non figurativ konst? Varför går en alliansminister till storms mot de hårt arbetande journalister som ägnar sig åt kulturbevakning och kritik? Fattar han inte att det inte är märkligare för somliga av oss att följa kultursidorna än det är för andra att läsa sportbilagan? Varför måste basfakta på kulturområdet förklaras om och om igen medan det är fullständigt självklart att man kan referera en fotbollsmatch och förutsätta att läsaren kan reglerna?

Det är någonting ruttet i det svenska samhället. Den parafrasen skulle nog till och med Hägglund kunna identifiera.

För övrigt kan jag berätta att jag under helgen läst Kerstin Ekmans senaste, läst kulturtidskriften Hellenika, läst klart Abraham Yehoshuas bok Den Befriade Bruden, lagat synnerligen goda måltider, städat litegrann, träffat otroligt trevliga människor, cyklat en mil om dagen, besökt tre av Uppsalas konstgallerier, köpt strumpor i mängd, lagt bud på en matta hos Uppsala Auktionsfirma – och också gått på premiären av Kristina på Uppsala Stadsteater, där man gör riktigt bra, nyskapande teater som säkert skulle få en och annan kulturell fegis att darra i knävecken en aning!

Annonser

Read Full Post »

Bokmässa – i år igen

I morgon startar årets Bok och Biblioteksmässa i Göteborg. Jag ser fram mot att under två dagar medverka i flera seminarier, tala med folk, bli bjuden på champagne, ha kul, bli överraskad, vara estradör, charmas och charma- kort sagt: vara med om en alldeles vanlig, härlig bokmässa.

Jag deltar i seminarier som Livslångt lärande i Europa, skolbiblioteksdabatt, där jag kommer att tala om Skolbibliotek för alla, alltså den fp-rapport som Christer Nylander och jag tog fram förra året. Jag ska också tala om Europaparlamentet, leta upp kompisar och kollegor och låta mig förföras att inhandla frestande titlar.

Visst ska man så här dagen före bokmässans start ge lästips också.
Jag väljer ur årets titlar:
Den befriade bruden av Abraham B. Yehoshua
Igelkottens elegans av Muriel Barbery
Systrar av Bengt Ohlsson
Boken om Vanja Brunzell av Margareta Krantz
Fred av Jeppe Wikström

Och som alltid: Dostojevskijs alla verk. Den som inte börjat läsa honom ännu avundas jag, för den personen är att gratulera till en livslång relation.

Varför just dessa böcker och författare? Den som vill veta mer får kontakta mig!

Read Full Post »

Dawit Isaak

Har idag suttit fängslad i Eritreanskt fängelse i 2918 dagar. På onsdag är det åtta år sedab han greps. Under helgen var det manifestationer runt om i landet. Jag talade i Uppsala. Sa ungefär så här:

Smärtan har fått ett nytt ansikte. Det är ansiktet av en okänd vän. Han heter Dawit och han fyller våra tankar och våra sinnen idag.

Ord kan vara farligare än vapen. Sanningen om förtryck, om våld, om korruption har för Dawit Isaak kommit att innebära åtta år i fängelse, eller närmare bestämt exakt 2918 dagar.

En ohyggligt lång tid. Ändå är det nu så att vi måste räkna dagar och timmar, eftersom Dawit Isaak är mycket sjuk. Tiden går nu oroväckande fort. Det handlar nu inte längre om månader och år utan om dagar och timmar. Det är nu som vi tillsammans måste agera , annars kan det snart vara för sent.
I detta liv kan ingen göra allt, men alla kan göra något. Det är därför som vi står här, under Uppsalas strålande höstsol och tänker på att samma sol lyser i Eritrea,med större hetta, i ett helt annat landskap i det land där Dawit en gång föddes och tillbringade sin barndom, men där han nu lever under mycket plågsamma omständigheter. Han lider och plågas av diabetes, högt blodtryck och en oändlig ensamhet, sorg och längtan efter sin familj, sina vänner- ett förlorat liv.

Idag tänker jag på att alla journalister som sitter fängslade runt om på jorden, och de är fler än idag än för bara några år sedan. De kommer att leva för alltid i sina texter. För ord är verktyg för människans förvandling.

Åtta år har gått sedan det barbariska våldet fick ett nytt namn och att ansikte, som vi alla bär i våra hjärtan och på våra näthinnor. Det är Dawit Isaaks ansikte.
Tragedin är hans, men också vår.

Vi kan inte göra allt, inga stora saker, men vi kan göra små saker med stor kärlek. Därför är vi här.

Read Full Post »

Krönikör

Det är kul att skriva. Jag längtar riktigt efter att åter sätta mig ner med ett riktigt bokprojekt, men har just nu fullt upp med att lära mig det politiska hantverket i EP. Men i väntan på långa projekt har jag åtagit mig några korta skrivjobb:

Ett handlar om bildning, om litteraturens och bibliotekens roll i kunskapssamhället. BTJ ger ut denna antologi, där flera författare, bland annat min poetfavorit Göran Greider, medverkar. Tänk om denne kloke man skulle fokusera på poesi och ge sjutton i politik! Vilket lyft! Vilken frihet! Vilka sanningar!

Jag är också fast krönikör i tidningen NU, som är fp:s veckomagasin och igår fick jag frågan om jag vill skriva europakrönikor för Nerikes Allehanda en gång i månaden. Väldigt roligt erbjudande som jag självklart tackade ja till.

I parlamentet har jag nu ställt en skriftlig fråga till kommissionen om funktionshindrades rätt till oberoende liv, där assistansfrågan är helt avgörande.
Läs mer här.

Read Full Post »

Jungfrutalat i plenisalen

Jag är glad att mitt allra första tal i kammaren kom att bli ett principiellt viktigt tal som handlar om grundläggande fri- och rättigheter.
Nu har jag hållit det!

Det handlar om den avskyvärda lag som Litauen håller på att stifta och som jag med kraft vänder mig emot. Jag fick tom applåder!Läs det nedan eller se det här.

”Alla människor är födda lika och äger samma värde. Därför måste parlamentet nu tala tydligt om den europeiska unionens medborgares rätt till grundläggande fri- och rättigheter.

Eftersom EU:s grundbvärden är tolerans, öppenhet och frihet , är det glädjende att den nyvalde ordföranden för kommissionen, efter önskemål från ALDE, utlovat att en av de kommissionärer som inom kort ska utses kommer att förvalta en portfölj som innefattar just mänskliga rättigheter och fundamentala friheter.

Idag konstaterar vi med sorg och bestörtning hur beklämmande det är när ett land som Litauen, som upplevt förtryck och diktatur, nu som fritt, självständigt land, stiftat en lag som innebär censur, ofrihet och intolerans.

Nu måste vi alla som håller demokratiska principer och omfattar en positiv människosyn med kraft fördöma den litauiska lagen. Och låt oss också i denna kammare påminna varandra om att Störst av allt är kärleken.”

Read Full Post »

AVGJORT!

För 5 minuter sedan voterade vi om Barroso
JA: 382
NEJ: 219
AVSTOD: 117

Barroso tackade för starkt stöd- men egentligen är ju den positiva övervikten bara 14 röster. De som sa nej eller avstod var bara 14 personer färre än vi som sa ja.
Upp till bevis!

Read Full Post »

Strasbourgvecka

Betyder med andra ord att man ska beväpna sig med oändligt tålamod, promenadvänliga skor, gott om sittfläsk och ett soligt leende. Varför? Annars går det åt skogen!
Idag har Caroline och jag letat efter lokaler, sprungit runt som små skållade råttor i en oändlig labyrint- men till sist hittat fram till alla möten. Då blir det meningsfullt. Bästa mötet idag var med handikapprörelsen ENIL= European Network on Independent Living. Ca 50 personer från Sverige har rest ner för att i morgon, tillsammans med sina bröder och systrar från alla EU:s länder lämna in en petition till Jerzy Buzak med krav på oberoende liv- dvs rätt till assistenthjälp, tillgänglighet och antidiskriminering. Underbart att de gör detta!
Vad betyder fri rörlighet om inte alla invånare, oaktat handikapp, ska kunna röras fritt och leva oberoende índividuella liv?
Mötet med dem blev befriande meningsfullt och trevligt, för annars har det idag bara handlat om Barroso! Debatten har nu pågått ett abtal timmar och fortsätter i det oßndliga….. rätt trist faktiskt, om sanningen ska fram, för det finns ju ingen motkandidat. Spelet för gallerierna fortsätter en stund till.

Read Full Post »

Older Posts »