I kväll visar SVT en dokumentär om multinationella företags skatteflykt från fattiga länder. Vi får se hur människor i Zambia tvingas leva på mindre än sju kronor om dagen, trots att landet har en av världens största kopparfyndigheter. Zambia har förbundit sig att förse de internationella gruvbolagen med el, men då dessa smiter undan skatt går landet de facto med förlust trots sina rika mineraltillgångar.
Fallet med företaget Glencores verksamhet i Zambia som visas i filmen är bara ett exempel på den kapitalflykt från utvecklingsländer som håller människor kvar i fattigdom. Forskningsinstitutet Global Financial Integrity i Washington visar att den sammanlagda olovliga kapitalflykten från utvecklingsländer är minst 1 200–1 400 miljarder dollar per år. Det är ungefär tio gånger mer än världens samlade bistånd.
Företagens skatteflykt utgör över 60 procent av kapitalflykten. Biståndsorganisationen Christian Aid har beräknat att företagens skatteflykt innebär att utvecklingsländerna går miste om cirka 160 miljarder dollar i skatteintäkter per år. Det är minst tre gånger så mycket resurser som enligt Världsbanken behövs för att till exempel minska barnadödligheten, stoppa spridningen av hiv och aids och att alla barn får gå i skolan. Dessa resurser behövs i utvecklingsländerna för att tillgodose människors grundläggande behov och rättigheter.
I nuläget behöver multinationella företag bara göra sin ekonomiska redovisning på global nivå – det krävs ingen specifik rapportering för varje land. Därför är det nästintill omöjligt för skattemyndigheter i fattiga länder att begära in rätt skatt från företagen. Ett minimikrav är därför att redovisning sker för varje land. Och att länder får stöd för att bygga upp starka skattesystem.
Frågan om kapitalflykt är just nu högaktuell i EU. Ministerrådet och Europaparlamentet förhandlar om ett lagförslag för att företag inom gruv-, olje- och skogssektorn ska redovisa vilka betalningar de gör till respektive regerings statskassa när det gäller exempelvis skatt och royalties. Men genom detta går det bara att upptäcka korruption, inte skatteflykt.
Europaparlamentet vill gå ännu längre och föreslår en översyn av lagen om tre år. Detta för att kunna utöka lagen till fullständig ekonomisk redovisning för att upptäcka om företag betalat skatt som de ska. Parlamentet vill också utvidga lagen till att omfatta även telekom-, bank- och byggsektorerna, som vid sidan av utvinningsindustrierna hör till de största aktörerna i utvecklingsländer. Ministerrådet stretar dock emot och därför är det angeläget att den svenska regeringen tydligt tar ställning och stöttar Europaparlamentet i detta.
Den svenska regeringen har länge duckat för problemen med kapitalflykt och för det faktum att utvecklingsländer förlorar stora skatteintäkter. Därför är det ett positivt tecken att regeringen i sin senaste skrivelse om politik för global utveckling har uppmärksammat problematiken. Nu är det viktigt att den svenska regeringen går vidare och börjar arbeta för en stark lagstiftning inom EU baserat på parlamentets förslag.
Regeringen behöver också agera för ett system med ett automatiskt utbyte av skatteinformation, både inom EU och med resten av världen. Sverige har förhandlat fram informationsutbytesavtal med ett stort antal skatteparadis. De gör att Sverige kan begära ut information från skatteparadisen när det finns en misstanke om brott. Men dessa avtal ger inte samma möjligheter att upptäcka skatteflykt som ett automatiskt informationsutbyte skulle göra, och hjälper inte utvecklingsländer. Sverige bör engagera sig i diskussionerna för ett automatiskt informationsutbyte som pågår i OECD och G20 just nu, och driva på för ett utvidgat, globalt avtal på FN-nivå, som inkluderar både skatteparadis och utvecklingsländer.
Investeringar och företagande i fattiga länder är viktiga för utveckling. Hur dessa investeringar genomförs är dock avgörande för om de leder till utveckling eller det motsatta. Företagens verksamhet ska inte skada människors hälsa eller miljön. I många afrikanska länder är den ekonomiska tillväxten i dag hög. Beskattning är nödvändigt för att tillväxten i sin tur ska omvandlas till vägar, vårdcentraler och skolor för de mest utsatta. För att det ska kunna ske måste det finnas en möjlighet för exempelvis skattemyndigheter och medborgare att granska hur gjorda investeringar påverkat utvecklingen.
Som en respekterad aktör i EU, OECD och FN har Sverige ett självklart ansvar att axla. Om den svenska regeringen vill bidra till en positiv utveckling ser vi att den bland annat kan verka för att:
• Stödja EU-parlamentets lagförslag om att företag måste redovisa sin verksamhet på projektnivå i varje land de verkar i.
• Ett multilateralt avtal tas fram för automatiskt informationsutbyte mellan alla länder och skatteparadis.
• FN:s skattekommitté ges politiskt mandat och resurser så att frågorna om skatteflykt kan hanteras där fattiga länder har en röst.
• Stödja insatser så att utvecklingsländer kan bygga egna starka skattesystem.
Dokumentären Stealing Africa som visas i kväll är en obehaglig film. Den visar hur enorma resurser stjäls från människor som har det allra största behovet av dem.
Det är naturligtvis inte heller rimligt att de resurser vi lägger på ett ambitiöst och effektivt bistånd motverkas av globala företags skatteflykt.
I sin skrivelse till riksdagen om politik för global utveckling beskriver regeringen tydligt hur kapital- och skatteflykt gör att ”utvecklingsländer går miste om resurser som kunde ha använts till utveckling och fattigdomsbekämpning”. Just nu har regeringen ett gyllene tillfälle att visa att Sverige faktiskt vill göra något åt saken, ta sitt ansvar och agera.
CECILIA WIKSTRÖM (FP)
Europaparlamentariker
RAYMOND BAKER
Task Force on Financial Integrity and Economic Development, Washington
SAVIOR MWAMBWA
Centre for Trade Policy and Development, Zambia
ANNICA SOHLSTRÖM
generalsekreterare Forum Syd
CHRISTINE VON SYDOW
generalsekreterare ActionAid
GABI BJÖRSSON
generalsekreterare Afrikagrupperna
ANNIKA MALMBORG
ordförande Concord Sverige
Read Full Post »
För er som missade mig i Rapport i går kring det beklagliga godkännandet av EU:s nye hälsokommissionär 
Cecilia Wikström 
