Det är en oerhört svår tid som Greklands befolkning går igenom just nu. Jag har nyss tagit emot hemlig information om vilka ministrar som kommer att tvingas gå inom några timmar om informationen visar sig vara korrekt. Att skapa en koalisationsregering lät sig inte göras. Det beklagar jag, för det hade naturligtvis varit det allra bästa om politikerna gemensamt beslutat sig för att ta ett samlat ansvar för ett land som i stort sett befinnre sig i fritt fall. Nu blir det i stället så att Papandreou gör om regeringen och om jag är rätt underrättad så kommer några av de bästa ministrarna att tvingas gå.
När reformviljan ifrågasätts av både EU och IMF så kan ju stöden utebli och betalningarna inställas. Vore Grekland ett företag hade man upprättat kontrollbalansräkning, men nu kan ju inte ett land gå i konkurs, utan nu måste andra lösningar sättas in. Papandreou måste nu förklara varför preivatiseringarna han utlovat blivit noll och intet, varför skatterna inte kommit in som prognosticerats och som spiken i kistan kom så klart voteringen där oppositionen sade nej till nya sparprogram.
Utbetalningarna av EU:s stödlån är ju beroende av att grekerna visar att man gjort det man ska, vilket alltså inte skett. Papanderou har misslyckats. Nu tar han konsekvenserna av detta. Det ser mörkt ut just nu. När man spenderar i högre takt än pengarna flyter in, så har man ju inte uppfyllt kraven, vilket Kommissionären Olli Rehn gång på gång understrukit. Alla berörda: IMF, ECB och EU är nu spelare som alla företräder olika hållningar, men har ett gemensamt: att se reformerna på plats så pengarna flyter in. Missnöjet är nu mycket stort.
Här i huset är det TY, FI occh NL som är de mest högljudda och upprepar att deras befolkningar inte vill betala notan för det grekiska haveriet.
ECB har varit emot skuldavskrivning, för då är man rädd att dominoefffekten ska dra med isg Portugal och Irland. Om också de kommer att kräva skuldavskrivningar så rämnar systenmet och de grekiska bankerna skulle kollapsa enligt de experter som jag talat med, eftersom jag själv verkligen inte är expert på området.
Jag tror att man nu måste tala klartext och sätta att man sätter Grekland under tvångsförvaltning där landdets ekonomi skulle styras av EU och IMF. Baraså skulle reformerna kunna förverkligas. Den situation som uppstått är helt och hållet en grekisk kris som man själva helt och hållet rår för. Dålig moral, bristande vilja att bidra till skattesystemet, liten budgetdisciplin och omfattande korruption är ingredienserna som lett till denna bittra soppa.
Min högst privata uppfattning, eftersom jag ju känner Grekland och den grekiska mentaliteten rätt så väl efter min tid där, är att folket totalt tappat tillit och förtroende för den politiska ledningen och för de statliga systemen. Den sociala spänningen är stor. Det kommer förmodligen inte att spela någon som helst roll vilka ministrar som går och vilka som sitter kvar, förtroendet för politikerna är förbrukat. Jag är rädd för att vi kommer att se kravaller som kan leda till scenarier som vi nästan inte kan föreställa oss.
Det enda rimliga nu är att se detta som en europeisk kris som vi gemensamt måste lösa. Greklands sak är faktiskt vår. Ingen union är starkare än den svagaste länken. En för alla, alla för en, även om detta kräver kallt stål och hårda tag.
Huvudet kallt, hjärtat varmt, men händerna rena.
DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6.
Uppdatering: DN, DN2, DN3 , DN4.
Read Full Post »
Cecilia Wikström 