Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2009

De svenska priaterna under kapten Christian Engströms ledning har hissat flagg.
Att piraterna väljer att segla med de gröna och inte med oss liberaler i EU-parlamentet känns illavarslande. Jag tror att de begår ett misstag.

Beslutet kan visa sig ödesdigert. Nu hävdar piraterna att de gröna har påvisat det starkaste intresset för integritetsfrågor. Må så vara, men man glömmer att liberaler stått upp för just integritet och yttrandefrihet i mer än hundrafemtio år.

Nog misstänker jag att den gröna gruppen i parlamentet inrymmer en och annan ganska så teknikfientlig individ, sådana som ”lever nära naturen”, står nära sådana filosofiska riktningar som väljer bort teknik – var blir det då av friheten på internet?

Med oss i den liberala gruppen ALDE, den tredje största i parlamentet, hade piraternas chanser till inflytande blivit så mycket större. Och själv hade jag glatt mig åt att få samarbeta med Christian. Nu blir det inte så, möjligen om vi hamnar i samma utskott vad det lider. Trist.

Annonser

Read Full Post »

Genrep inför Almedalen

Något ovanligt är det allt att hålla genrep inför Almedalen men jag ska tillsammans med sex andra kvinnliga politiker läsa en otroligt viktig text som baseras på intervjuer med sju kvinnorättskämpar från olika delar av världen. Läsningen arrangeras av Riksteatern tillsammans med UNDP och är en av flera i en turné för att uppmärksamma de många tysta berättelser som flera starka personer bär på runt om i världen.

Jag har fått äran att läsa Mu Sochuas otroliga berättelse. Hon kommer från Kambodja och tvingades i exil vid 18 års ålder då Röda khmererna tog över. Hon har sedan hon återvänt till sitt hemland jobbat oförtröttligt för mänskliga rättigheter och särskilt för kvinnors rättigheter och emot trafficking.

Hon säger i texten: ”När folk säger hur kan du vakna varje morgon och fortfarande göra detta efter 25 år? Då säger jag att man måste fortsätta till dess att människor som inte har någotn röst har fått det.”

Det är en otroligt stark text som vi kommer att framföra på Länsteatern på måndag kl. 11.15 i Almedalen och jag rekommenderar alla som kan att komma dit!

Läs mer om Seven här och här.

Read Full Post »

Svenska UD tvingas nu till besparingar och mycket oroväckande ser det ut att vara de svenska kulturinstitutionerna utomlands, Centre Culturel Suédois och generalkonsulatet i New York, som det ska sparas in på och som därmed tvingas att stänga.

I kristider är det ofta kulturen som det ska sparas in på men i den globaliserade värld som vi idag lever i, är detta fel väg att gå. Det är kortsiktigt att spara på kultur, sådana besparingar blir dyra för samhället i längden. Kulturen och dess olika uttryck är det som kan förena olika nationaliteter, religioner, kön och generationer och som kan stärka den sociala sammanhållningen. När kulturen marginaliseras vittnar det om ett samhälle i förfall.

Det är oerhört viktigt att vi upprätthåller bilden av Sverige som en kulturnation och då är det inte trovärdigt att vi lägger ner dessa viktiga institutioner. De tjänar som viktiga platser för kulturella möten och bidrar till att andra nationaliteter får upp ögonen för vad Sverige har att erbjuda.

Vi har helt enkelt inte råd med dessa besparingar.

Läs Olle Wästbergs debattartikel i svd

Read Full Post »

I onsdags avslutade jag mina sju år som riksdagsledamot. Det kändes bra, fast också lite vemodigt. TV4 Uppland följde med mig denna händelserika dag, då folkpartiets nya forsknings-och högskoleminister Tobias Krantz utsågs och fem riksdagsledamöter avtackades av talmannen. Nedan en del av hans avslutningstal.

Folkpartiets Cecilia Wikström kom in vid valet 2002. Hon har hela sin ledamotstid varit verksam i kulturutskottet, denna valperiod som vice ordförande. För Cecilia står bildningsfrågorna i fokus och hon har värnat om allas tillgång till vårt kulturella och litterära arv. Genom förslaget om en litterär kanon väckte hon en intensiv debatt om litteraturens ställning som gjorde henne känd i en bredare krets.

Mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är viktiga frågor för Cecilia, där hon bland annat drivit frågor om skydd för förföljda minoriteter och hotade författare.

Hon har varit ordförande för riksdagens SRHR-grupp – sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter – som driver frågor om HIV/aids-prevention och preventivmedel.

Cecilia är en färgstark ledamot som på många sätt bidragit till en god stämning i riksdagsarbetet. Som präst har hon också varit något av folkpartigruppens själasörjare – hon har vigt ledamöter, döpt deras barn och begravt anhöriga.

Nu får hon ta dessa färdigheter med sig i sin nya roll som Europaparlamentariker.
På riksdagens vägnar vill jag tacka Lars Leijonborg, Alf Svensson, Pär Nuder, Jeppe Johnsson, Marita Ulvskog och Cecilia Wikström för deras mångåriga insatser i riksdagen.
————————–
Jag kan bara tillägga att den dräkt jag bar, och fick många komplimanger för, var den italienska Marelladräkt jag köpte när jag skulle installeras som ledamot 2002! Kul att så många fortfarande tycker att den är snygg. Och extra stiligt blev det med den ”evighetsblomma” som jag fick i present av Camilla när kampanjen var över och segern ett faktum. Mode är kul. Önskar att jag någon gång får tillfälle att tala med Barbro Hedberg på DN om det.

Kvalitet lönar sig i längden försöker jag säga till mig själv, särskilt nu när jag köpt en väldigt elegant klänning och kavaj av märket Armani som jag ska bära vid inträdet i EP i Strasbourg den 14 juli.
God hjälp att välja vackert får jag av mina goda vänner på Jaber.

Read Full Post »

The future

”The future starts today, not tomorrow”. John Paul II

Read Full Post »

Ett formellt bevis…

…på att jag valts till EP kom från Valmyndigheten i fredags. Nu ligger det vackra pappret framme och jag tittar på det lite då och då. Det pryds av en EU-flagga och börjar: Cecilia Wikström. Ni har denna dag valts in i Europaparlamentet….

Nu tänker jag en del på utskottsplaceringar, höstens schema, vilka personer jag ska samarbeta med, både vår grupp: Olle, Marit och jag och de två personer som ska rekryteras för att arbeta med mig. Inser att jag kommer att tvingas revidera sommarens planer, dock inte ändra den resa som jag lovat killarna och som redan är betald. Oavsett vad man har att göra måste man ge utrymme för Livet, det mångfasetterade, också.

Det känns onekligen skönt att lämna en del internt tjuv- och rackarspel åt sitt öde.
Jag vill inte komma bort från svensk inrikespolitik. Jag tänker försöka jobba på ett sådant sätt att EP blir relevant och intressant för fler här hemma. Det innebär en ny arena. Vi måste öva oss att tala om att i Sverige väljer vi till fyra politiska nivåer: kommun, landsting/region, riksdagen och Europaparlamentet. Önskar att jag har tillräcklig färdighet att göra detta tydligt så att EP kommer högre upp på dagordningen också medialt här hemma.

Innan jag lämnar riksdagen finns det dock ett och annat att reda ut.

Jag har svårt att stå ut och gå vidare när det finns sådant som aldrig kom att klaras upp utan sopades under mattan. Ibland tror jag att det är en egenskap som gör det politiska livet så mycket svårare.

Ändå vill jag inte bli okänslig eller låta mig förhärdas.

Read Full Post »

Dröm

När jag slumrade till på tåget hem drömde jag att jag var i min barndoms Tornedalen igen. Det enda som hördes var mormors väggklockas tickande och myggens envetna surrande. Jag gick omkring i bardomens landskap och kände på allt, tog in rum efter rum och gick ut på gårdsplanen. Inte en enda människa syntes till. Min resväska stod packad utanför garagedörren med riksdagens adresslapp på.

Jag frös lite. Samlade ihop mina ytterkläder och tog på mig en schal. Då hörde jag en tyst sång långt bortifrån. Det var en sång som mormor brukade sjunga: vandringsmannen ständig längtar.
Mer än de orden minns jag inte, men melodin fortsatte. Samtidigt kom det hammarslag från morfars uthus, som ett tecken på att han var där, alldeles i närheten, av mig, som alltid i färd med att ordna med någonting praktiskt.
Känslan var trygg och varm, men jag var främmande, som om ingen riktigt väntade sig att jag skulle vara där.

Från ingenstans dök det upp en bil. Den saktade in. Jag tog mina väskor och steg in och bilen körde iväg. Plötsligt vaknade jag av att tåget stannade vid Knivsta station. Min telefon ringde. Min yngste son som bad om att hans två kompisar ska få sova över i natt. Det är klart de får.

Livet är gemenskap. Allt finns bevarat.

Read Full Post »

Older Posts »