Läs gärna min krönika i Nerikes Allehanda som publicerades förra veckan:
För bara några decennier sedan var det svårt att föreställa sig det öppna Europa vi lever i idag där människor, varor, tjänster och kapital rör sig fritt mellan våra 27 medlemsländer. Men att upphäva de inre gränserna förutsätter en god gemensam förvaltning av de yttre gränserna. Den allra största utmaningen är dock att bibehålla förtroendet mellan medlemsländerna och garantera medborgarnas säkerhet i EU. Den stora utmaningen är att aldrig bygga en politik som leder till upprättandet av ett slags, Fort Europa, ointagligt för dem som söker sig hit.
De flesta av de människor som kommer till Sverige är inte asylsökande utan arbetsmigranter. Statistik från Eurostat visar att knappt 100 000 personer flyttade till Sverige 2011. Samma år var det endast 12 728 flyktingar som beviljades asyl. Det känns angeläget att visa på denna skillnad i absoluta tal, eftersom debatten den senaste tiden främst har fokuserat på de asylsökande som söker skydd i Sverige. Från min horisont i Bryssel förefaller det som om man, oklart vem, vill ge bilden av en enorm våg av asylsökande som väller in över landet. Sifforna visar tydligt att verkligheten talar ett helt annat språk.
Europa har varit attraktivt för välutbildade människor från världens alla hörn, men detta håller på nu på att förändras. Indien och Kina är i dag betydligt mer framgångsrika när det gäller att attrahera kompetent arbetskraft från andra kontinenter, medan Europa, med vår komplicerade och tidsslukande byråkrati – och kanske också en obehaglig skepticism mot invandrare, skrämmer iväg människor. Det är idag inte alls självklart att Europa är målet för människors drömmar.
Forskning visar entydigt att Europa kommer att behöva ett stort tillskott av människor inom en snar framtid för att klara av att försörja en åldrande befolkning. Ändras inte vårt arbets- och pensionsmönster i EU beräknar man att det kommer att vara en arbetande person per pensionär att försörja år 2050. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop. Samtidigt konstaterar forskarna att bara för att upprätthålla dagens välfärdssystem i medlemsländerna behöver EU locka till sig mer än tio miljoner arbetskraftsinvandrare från övriga världsdelar under de närmaste decennierna.
En proaktiv invandringspolitik skulle kunna lösa bristen på arbetskraft inom vissa områden. För detta krävs dock framåtsyftande, djärva politiska förslag och hängivna politiker på alla nivåer. Det första som borde ske omedelbart är att människor enklare borde få sina meriter validerade så att de snabbt kommer ut på arbetsmarknaden och på så sätt snabbare integreras på arbetsmarknaden.
Studier visar att kompetensen hos invandrare ofta kompletterar kompetensen hos befintliga arbetstagare och leder till positiva effekter för ekonomin genom ett ökat entreprenörskap, en större mångfald och ökad innovation.
De människor som kommer till Europa är ofta starka personer med gott om mod och med vilja och förmågor som kommer oss alla och vår gemensamma välfärd till del. Det gäller många gånger även flyktingar. Vi får aldrig glömma att de människor som är svagast och i störst behov av asyl når tyvärr aldrig Europa. De som trots allt lyckas ta sig hit har ofta utstått enorma svårigheter, men även lyckats resa sig ur dem. Vi måste ta tillvara på deras förmåga och inte stänga våra dörrar för dem.
För hundra år sedan var Europa en kontinent som folk lämnade. Svenskar, italienare och greker sökte sig en bättre framtid i Amerika, och bidrog där till att bygga upp det amerikanska välståndet samtidigt som de skapade ett bra liv för sig själva. Framtiden kommer att visa oss att det är ett misstag att många europeiska länder favoriserar EU-medborgare framför invandrare från länder utanför EU. I Sverige har vi exempelvis världens mest välutbildade taxichaufförer och pizzabagare. Det är djupt ovärdigt de människor och den kompetens de besitter att vi inte tar tillvara på allt de kan tillföra.
Ekonomiskt är det naturligtvis en katastrof. Vi har helt enkelt inte råd med detta resursslöseri. Varje människas kompetenser måste tas i bruk.
Historien visar att människor av naturen är migranter. Med de utmaningar EU står inför, med en åldrande befolkning och minskat ekonomiskt inflytande globalt sett, bör vi vara glada och tacksamma över att folk faktiskt vill flytta till Europa och hjälpa till att skapa vår gemensamma framtid.