Kära flickor, tjejer, kvinnor, tanter, damer och kärringar! Kära jag själv!
Idag är den dag på året då kvinnors villkor och rättigheter står i centrum. Det är bra, alldeles utmärkt, att en dag om året synliggöra att kvinnor tjänar ca 80% av männens lön. Lika befogat är det att lyfta fram att 45% av oss kvinnor i Europa någon gång varit utsatta för sexuella trakasserier, våldtäkt eller misshandel i hemmet. Naturligtvis borde detta ägnas uppmärksamhet varenda dag tills detta strukturella våld upphört och orättvisorna förpassats dit där de hör hemma, nämligen i historiens mörka garderob . Men den dagen jämställdheten är fullt genomförd ligger tyvärr långt borta.
Därför firar jag i dag 8 mars.
Jag gör det genom att tänka på min mormor, Vera. Hon växte upp i Tornedalen, mamman dog när hon var väldigt liten, familjen var fattig och hon fick därför tillbringa sina skolår på en arbetsstuga fem, sex mil hemifrån. Ja, det hette faktiskt så, inte skolhem eller internat. På jul och sommar fick barnen åka hem. Mormor var väldigt intresserad av skolan. Hon skrev och läste mycket. Hade hennes levnadsomständigheter sett annorlunda ut hade hon säkert blivit lärare, journalist eller litteraturvetare. Nu blev hon hemmafru med sexårig folkskola som enda utblidning. Jag är hennes barnbarn, den första akademikern, den första riksdagsledamoten och europaparlamentarikern i släkten.
Jag ser mig själv som ställföreträdande representant för min kära mormor och hennes generationskamrater som inte hade förutsättningarna att göra min resa. Idag firar jag den inspiration, det hopp och det levnadsmod som mormor, min kära Ingrid, faster Aina och min kära Extramamma Vanja gett mig. Alla har de lärt mig att jag kan göra det jag vill och att bara fantasin sätter gränser. Hoppas att jag kan ge samma inspiration och levnadsglädje till Anna, Carro, Camilla, Carolina, Linda, Austa, Astrid, Valerie, Regina och alla andra unga smarta och fantastiska kvinnor jag är omgiven av!
Lämna en kommentar