Fängelse, misshandel, våld och trakasserier. Trots att vi skriver 2012 är frihet och öppenhet för homo- bi- och transsexuella fortfarande bara en dröm i många länder.
Bara en Östersjökryssning bort hittar vi Litauen, vars grundlag gör det olagligt att tala positivt om homosexualitet. I Ungern försökte politikerna förra året stoppa den årliga prideparaden och i Ryssland krävdes det en dom från Europadomstolen för att prideparaden över huvud taget skulle få äga rum.
I Sverige anser vi oss själva vara toleranta, men även här har vi en hel del att städa upp på vår egen bakgård. Många vågar fortfarande inte komma ut av rädsla för omgivningens reaktioner och en undersökning från ungdomsstyrelsen från 2011 visar att unga hbtq-personer är de som mår allra sämst och löper störst risk att begå självmord.
Över 200 prideparader kommer att ha svept genom världen innan året är slut. I helgen samlades tiotusentals människor från hela världen i Bryssel för att delta i landets största folkfest och manifestation för mänskliga rättigheter. I morgon, på den internationella dagen för homofobi och transfobi, är det Uppsalabornas tur.´´
Men det som på lördag borde ha blivit till en folkfest och manifestation för varje människas rätt att välja vem man älskar och vem man vill tillbringa sitt liv tillsammans med har i stället blivit en fråga om huruvida man är socialist och antikapitalist eller inte.
Arrangörerna bakom Uppsala Pride har beslutat att Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet inte får vara med i deras parad. Det är pinsamt att en festival som säger sig förespråka öppenhet och tolerans väljer bort deltagare på grund av deras politiska ståndpunkter i helt andra frågor.
Det är naturligtvis fritt för arrangörerna att bestämma vem de vill ha i sitt tåg men gör man det under ett vedertaget begrepp som pride så förpliktigar det. Det viktiga för Uppsala Pride borde vara att striden för hbtq-personers rättigheter stöds av så många som möjligt.
Kärlek är universell, inte partipolitisk. Världen behöver mer kärlek, inte mindre. Samhället är fortfarande format för dem som väljer att leva i parrelationer enligt heteronormen. De som lever i ett homosexuellt förhållande måste kämpa för att passa in. För transsexuella personer finns inte ens grundläggande rättigheter på plats.
I Europa har bara sju länder en könsneutral äktenskapslagstiftning och elva länder tillåter samkönade par att adoptera. I dag finns det alltför många barn i världen som lever utan kärleksfulla föräldrar. Om ett barn har möjlighet att bli älskad av två föräldrar som innerligt har längtat efter att få ta emot det här barnet, är föräldrarnas kön oväsentligt.
Det hjälper att vara envis. Om vi är många droppar som faller mot samma sten så kommer den till slut att urholkas. Inte genom dropparnas kraft, utan genom att de ständigt faller. Vi liberaler är sådana droppar. Vi arbetar oavbrutet i kampen för en värld utan diskriminering. Vi vet också att den kampen vinner på att fler än de som delar samma uppfattningar deltar.
Vi vill därför särskilt tacka Miljöpartiet som tydligt markerat att de också vill värna ett så brett och tolerant pridefirande som möjligt i Uppsala genom att bara delta om alla andra partier också får delta. Det borde vara en rimlig utgångspunkt för alla politiska partier.
Behöver världen mer eller mindre kärlek? Om ditt svar är att världen behöver mer kärlek, öppenhet och värme så paradera då med oss på Uppsalas gator i morgon. Alla är välkomna, oavsett partipolitisk bakgrund, om man vill manifestera för hbtq-personers rättigheter. Vi välkomnar särskilt arrangörerna av Uppsala Pride.
Cecilia Wikström
Europaparlamentariker (FP)
Tove Henriksson
ordförande Liberala ungdomsförbundet Uppsala
Mohamad Hassan
kommunalråd (FP)
Länk till artikeln: UNT 16/5 2012
Följande artikel publicerades i DN den 9/5, skriven av Ann Persson. För er som missade den, har vi fått tillstånd att publicera den här. 
