Wikström om de cypriotiska bankerna: Vi är europeiska medborgare och hjälpen ska vara europeisk

Efter att Cyperns parlament i veckan förkastat EU.s förslag till räddningspaket för de cypriotiska bankerna har Europaparlamentet Cecilia Wikström (FP) mötts av stor förtvivlan från sina cypriotiska kollegor.

”Det här är väl början till slutet på den cypriotiska ekonomin. Jag ser ingen rättvisa i det här och förstår spararnas förtvivlan. Nu krävs det att vi vänder på steken, enskilda medborgare ska inte drabbas på det här sättet bara för att oligariker placerat sina pengar på Cypern. Det är viktigt att räddningen kommer från EU och inte utifrån, från Ryssland. Vi är europeiska medborgare och hjälpen ska vara europeisk.”

Programledare: Linda Aziz

Read Full Post »

Förväntningar på det irländska ordförandeskapet

Se mitt tal i plenum kring mina förväntningar på det irländska ordförandeskapet

Jag vill välkomna det irländska ordförandeskapet och ser fram emot vårt samarbete.

Redan i Tampereprogrammet från 1999 så åtog sig EU:s institutioner att skapa ett gemensamt asylpaket. Och den ambitionen har upprepats, men fortfarande är paketet inte på plats. För det är svårt. I tider av ekonomisk kris har medlemsländer varit väldigt motvilliga till att leva upp till deras åtagande om ett gemensamt asylsystem baserat på humanitet och solidaritet.

Jag är rapportör för revideringen av Dublinförordningen och under hösten 2012 avslutade vi förhandlingarna för den rapporten, liksom för Mottagandedirektivet. Dessa två rapporter var schemalagda för att antas här i Strasbourg denna vecka. Nu har så inte skett. Tyvärr tvingades vi att ta bort dem från agendan då rådet inte lyckades med att anta rapporterna innan jul. Jag är oerhört besviken över det.

Jag uppmanar det irländska ordförandeskapet att göra sitt yttersta för att rådet ska anta dessa två rapporter så snart som möjligt. Buskapet är tydligt: Europaparlamentet fortätter arbetet på Eurodac och Procedurdirektivet så att alla rapporter inom asylpaketet kan vara på plats inom en väldigt snar framtid. Jag önskar det irländska ordförandeskapet allt gott och framför allt mycket uthållighet i arbetet och ser fram emot vårt samarbete.

Och här kan ni se mitt tal kring kreditvärderingsinstitut

Tack herr talman,

Jag skulle å det rättsliga utskottets vägnar vilja tacka rapportören och kollegorna här i parlamentet liksom naturligtvis även kommissionär Barnier.

I det rättsliga utskottet hade vi länge svårt att enas om en sammanhållen position med stöd hos samtliga grupper eftersom de politiska grupperna hade tämligen olikartade ingångar i denna fråga. Vi valde därför till slut att helt och hållet avgränsa oss till frågan om civilt skadeståndsansvar för kreditvärderingsinstitut och det gladde mig mycket att vi till slut kunde enas kring en gemensam ståndpunkt som samlade ett näst intill enhälligt utskott.

Det var därför med viss besvikelse som jag noterade att ekonomiutskottet valde att ignorera det hårda och seriösa arbete som hade bedrivits i det rättsliga utskottet. Jag tror här att en bättre kommunikation mellan utskotten i framtiden vore nyttigt för att undvika liknande situationer.

Det är emellertid med tillfredsställelse som jag noterar att man i den slutliga överenskommelsen med ministerrådet har åtgärdat de huvudsakliga problem med det civilrättsliga skadeståndsansvaret . Det är särskilt glädjande att den omvända bevisbördan försvunnit samt att förhållandet till nationell rätt och de instrument som finns på den internationella civilrättens område har blivit förtydligade.

Tack för ordet herr talman.

Read Full Post »

EU måste satsa sig ur krisen

EU:s långtidsbudget för år 2014 till 2020 måste vara ett verktyg för investeringar i tillväxt och jobb för att lyfta Europa ur den ekonomiska krisen. Europa måste tackla gemensamma utmaningar, såsom klimatförändringen, den organiserade brottsligheten och satsningar på innovation och forskning. Dessutom måste vi ha ett rättvist och humant asylsystem i våra medlemsländer.

Med 517 röster för, 105 emot och 63 nedlagda, antog Europaparlamentet med klar majoritet sin position kring EU:s flerårsbudget den 23 oktober i år. Vi röstade för en stark och hållbar budget som på ett samordnat sätt främjar investeringar i tillväxt, forskning och sysselsättning.

Självklart måste vi hushålla med de gemensamma resurser som finansierar dessa satsningar. Fokus borde ligga på att EU:s budgetmedel används så effektivt som möjligt och till ändamål med tydligt europeiskt mervärde och inte bara på att Europas medlemsstater ska göra så lite som möjligt tillsammans. Det är trots allt värt att komma ihåg att endast två procent av svenska skattebetalares pengar går till EU:s budget. 98 procent stannar i Sverige och går till våra kommuner, landsting och regioner.

Vi måste vara solidariska gentemot andra EU-länder som inte har det lika bra, så att Europa kan hålla ihop och skapa förutsättningar för långsiktig och hållbar tillväxt. Vi har därför ett system där rika länder bidrar lite mer. I slutänden kommer vi att få tillbaka det många gånger om. När länder i EU satsar på infrastruktur och bygger broar och järnvägar måste vi komma ihåg att vi kan bli leverantörer och utförare genom våra svenska naturtillgångar, företag och experter och på så sätt kommer dessa satsningar också oss till del.

För att klara av att uppfylla EU:s mål och uppgifter behövs inte nödvändigtvis en ökad budget. Det som behövs är tydliga prioriteringar och strategiska nedskärningar. Men vi kan inte som ministerrådet föreslår ta fram osthyveln och spara lite på allt.

Vi måste i stället våga ta fighten kring hur budgeten ska fördelas och exempelvis radikalt minska budgeten för jordbrukspolitiken, som i dag står för nästan 40 procent av utgifterna, och i stället flytta över pengarna till andra poster där de behövs bättre, så som satsningar på forskning, innovation, jobb och tillväxt, bistånd och milleniemålen. Pengarna måste användas på rätt sätt och vi måste våga göra medvetna val.

Resolutionen Europaparlamentet antog i oktober handlade om ett första förhandlingsmandat. Sedan dess har förhandlingarna i ministerrådet skjutits fram till i mars. Nu inväntar jag ministerrådets nya förslag och hoppas att det innehåller tydliga prioriteringar. Jag hoppas att diskussionen framgent framför allt handlar om hur budgeten ska fördelas för att främja långsiktig tillväxt på vår kontinent.

En av de tydligaste och ideologiskt viktigaste besparingarna är att stoppa flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg som kostar EU 200 miljoner euro per år. För mig är det självklart att verka för ett detta definitivt upphör och jag beklagar att inte statsministrarna i ministerrådet vågat vidröra den diskussionen ännu.

Cecilia Wikström

Europaparlamentariker (FP)

UNT 18/12 2012

 

Read Full Post »

Intervju med SVTforum om patent, norska tullar och EU-utgifter

Hur bra är EU-patentet,  vad betyder Norges kraftigt höjda tullar på kött och ost och vad handlar Fredrik Reinfeldts kritik av EU-parlamentariker om?

Se programmet här.

Läs gärna även Dagens Industris artiklar där jag är starkt kritisk till EU:s flyttkarusell samt artikeln Tvärstopp för sänkt jordbruksstöd.

En annan läsvärd artikel är förresten David Qvistströms artikel om Dublinförordningen i Kyrkans tidning ”Alla EU-länder ska ta ansvar för flyktingar”

Citeras även i följande artikel i Expressen ”EU-bossens hemliga hotbrev om snuset” 

Read Full Post »

Långtidsbudgeten måste se till hela EU:s bästa

EU:s förhandlingar om långtidsbudgeten för år 2014 till 2020 bröt samman förra veckan, efter att EU-ledarna, där Sverige företräddes av Fredrik Reinfeldt, misslyckats med att enas om unionens långtidsbudget.

Orsaken till misslyckandet var att de rikare länderna där bland annat Sverige, Nederländerna, Storbrittannien och Danmark, krävde större nedskärningar i EU:s utgiftsnivå för åren 2014–2020. Nu kommer förhandlingarna att återupptas i februari.

Men det strandade mötet kommer inte som någon överraskning, det är ju trots allt 27 medlemsländer med olika intressen som ska enas kring hur stor EU-utgiften ska vara för olika länder och hur EU:s olika medel ska fördelas.

I Europaparlamentet, är de flesta av oss enade om att nästa långtidsbudget måste vara ett verktyg för att kunna investera i tillväxt och jobbmöjligheter och få EU ur krisen. Vill vi ha ett Europa som fungerar måste det få kosta. Vi kan inte som ministerrådet och EU-kommissionen föreslår ta fram osthyveln, utan måste istället ta fram tårtspaden. EU:s mål och uppgifter ska gå att uppfylla inom ramen för EU-kommissionens förslag, genom tydliga prioriteringar och strategiska nedskärningar – inte nödvändigtvis genom en ökad budget.

Därför har jag till exempel röstat emot den europeiska globaliseringsfonden, och för ett stopp på Europaparlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg som kostar 200 miljoner kronor per år.
Vi måste våga ta fighten kring hur budgeten ska fördelas och exempelvis minska budgeten för jordbrukspolitiken, som i dag står för 40 procent av utgifterna, istället flytta över pengarna till andra poster där de behövs bättre, så som satsningar på forskning, innovation, jobb och tillväxt, bistånd och milleniemålen. Pengarna måste användas på rätt sätt och vi måste våga göra medvetna val.

EU behövs för att tackla gemensamma utmaningar, såsom klimatförändringen, den organiserade brottsligheten och ett humant bemötande av asylsökande i Europa. Jag tror också att ett starkt EU och en väl fungerande inre marknad behövs för att få fart på Europas ekonomi igen.

Läs även artikeln ”Fredrik Reinfeldt retar upp Europaparlamentariker” på Europaportalens webbplats.

Ulla Gudmundsons inlägg i Kyrkans Tidning är även den läsvärd.

Read Full Post »

EU och freden – Priset för det som var alltings början

EU och freden – Priset för det som var alltings början

(Krönika publicerad i Nerikes Allehanda i november 2012)

Idag känns det viktigare än någonsin att slå fast att EU inte först och främst är en marknadsplats, utan en union som skapats för att säkra fred och frihet på vår kontinent, som ju har en allt annat än fredlig historia. Frankrike, Tyskland och de länder som anslöt sig till projektet skulle gemensamt ansvara för att genom överstatliga strukturer integrera ländernas industrier och på så sätt säkra fred, eftersom inget av länderna skulle kunna bygga upp en vapenindustri utan att de andra hade full insyn.

Den ekonomiska utvecklingen i varje land som ingick i samarbetet var naturligtvis den stora drivkraften. Och för att detta skulle lyckas krävdes något, som vi i dag nästan inte kan förstå hur det lät sig göras, nämligen att få ärkefienderna Tyskland och Frankrike att bygga upp närhet, tillit och förtroende för varandra.

En man som var helt avgörande för framväxten av det europeiska samarbetet var den franske affärsmannen Jean Monnet. Han insåg tidigt att ett starkt europeiskt samarbete skulle bli sättet att rädda vår kontinent från ännu ett krig. 1947 blev han den som fick uppdraget att konkret återuppbygga landet genom att leda arbetet med Frankrikes långtidsbudget. Eftersom han själv hade djupt negativa erfarenheter av hur beslut fattades i Nationernas förbund, alltså hur nödvändiga beslut kunde blockeras av enskilda länder, så strävade han efter att avgränsa de områden på vilka man skulle samarbeta och skapa överstatliga strukturer, så att inte motsättningar och konflikter mellan länderna skulle lägga hinder i vägen för samarbetet. Alla beslut skulle fattas gemensamt, i konsensus, för att på så sätt bygga upp tillit mellan de länder som bara några år innan brutalt krigat mot varandra. När man hade uppnått tillit och förtroende inom ett område kunde man gå vidare med nästa. Denna metod har präglat samarbetet inom EU alltsedan dess.

Det som vägledde Monnet var inte bara den ekonomiska vinningen, utan lika mycket var det politiska skäl som låg i botten för hans vilja till samförstånd, gemenskap och samarbete. Han sa bland annat:”Syftet med europaintegrationen är inte att föra samman nationer, utan att föra samman människor.”

Och på så sätt kom kol- och stålunionen till. Det första steget togs den 9 maj 1950, då ärkefienderna Tyskland och Frankrike bestämde sig för att gemensamt binda produktionen av kol och stål för att inget av länderna skulle kunna bygga upp en vapenarsenal igen. Därmed var fundamentet skapat och Europa som en fredens kontinent började ta form.

’Robert Schuman, Frankrikes utrikesminister som presenterade planen, fick också ge sitt namn åt den. Han sa: ”Europa skapas inte i ett enda drag och inte efter något enkelt schema. Europa kommer att skapas genom konkreta fakta som tar sig uttryck i handlingsgemenskap. För enandet av Europas nationer krävs att den månghundraåriga motsättningen mellan Frankrike och Tyskland utplånas. Verket som ska påbörjas måste i första hand omfatta Tyskland och Frankrike.”

Och nu, år 2012, har EU förärats fredspriset till Alfred Nobels minne.

Ett högst berättigat pris. I vår tid premieras ofta det som sker just nu, enligt samma princip som att media speglar färskvara, sådana nyheter som äger rum just nu. Att utses till mottagare av fredspriset motiveras ju av den gradvisa utveckling mot EU som en fredens garant som skett under mer än sex decennier, är något ganska unikt. Att sex länder startar projektet, successivt utvidgas till att idag omfatta 27 medlemsländer, där freden säkrats och där mänskliga rättigheter utgör vårt gemensamma fundament, det är väl värt detta fredspris. Sist det rasade ett krig på den Europeiska kontinenten var på i mitten av nittiotalet, då det forna Jugoslavien föll samman. Idag konstaterar jag att Kroatien är nästa land som kommer att inlemmas som medlemsland i EU, Serbien är ett ansökarland och så småningom kommer flera länder på Balkan att steg för steg komma närmare. Tydligare än så kan man inte visa att krigets Europa inte mer finns. När vi alla ingår i samma union kommer vi alla att leva i en fredens union. Och det förpliktar! Vi kan tala med en röst i världen och ha ett avgörande inflytande genom vår samlade styrka.

 Cecilia Wikström, EU-parlamentariker (FP)

 

 

Read Full Post »

Wikström: Dags att EU-kommissionen att lägger korten på bordet

I Europaparlamentariker Cecilia Wikströms (FP) videodagbok från Strasbourg berättar hon om Single Seat-kampanjen om ett säte för Europaparlamentet – i Bryssel, om varför hon vill att EU-kommissionen offentliggör Olaf-rapporten som ligger till grunden för kommissionär John Dallis avgång och hur hon vill att EU:s långtidsbudget ska utformas.

Hej på er därhemma!
I går kunde vi se den förre kommissionären John Dalli i talstolen här i parlamentet, trots att han fick sparken i förra veckan efter att EU:s antibedrägeribyrå Olaf skrivit en rapport som uppges binda Dalli till en stor korruptionsaffär. Det finns fortfarande många frågetecken kring hans avgång och huruvida han är skyldig eller inte. Mycket är skrivet i stjärnorna. EU-kommissionens ordförande Barosso har fortfarande inte kommenterat att han har sparkat en av sina kommissinärer. Det är första gången på mer än ett decennium.

Nu kräver jag och många av mina kollegor att EU-kommissionen lägger kortet på borden om hur man har hanterat situationen, hur den har uppstått och vad som har hänt. Jag är kritisk till att den öppna frågestunden vid varje parlamentssession som Barroso införde i parlamentet när han tillträdde – som hade kunnat användas till att få svar från Barroso – finns inte med på agendan den här gången trots att vi är här i fem dagar. Det är dags att offentliggöra Olaf-rapporten som ligger till grund för Dallis avgång! Det är väldigt viktigt att det här görs offentligt annars kan man aldrig förebygga att sånt här händer i framtiden.

Och så till sist, just nu arbetar vi i Europaparlamentet för fullt med att forma EU:s nya långtidsbudget, som sträcker sig från år 2014 till 2020. Tyvärr ser det ut som att diskussionen i rådet åter igen kommer att fokusera på försvar av rabatter på medlemsavgifterna och att försvara medel som går till det egna landet snarare än att debattera vilka prioriteringar som bygger Europa starkt inför framtiden. Det är naturligtvis oerhört viktigt att medlemsländerna inte försöker skära ner på tillväxtstimulerande områden, så som innovation, forskning och åtgärder för att stärka konkurrenskraften när de antar sin ståndpunkt inför de slutliga förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget.

Vi behöver skapa målinriktad, robust och tillräckligt omfattande EU-budget som stärker Europa och bidrar till att samordna och förstärka de nationella insatserna. 2 procent av Sveriges skatter går till EU. I bland låter det som mycket mycket mer, men det är i sammanhanget en mycket liten siffra. Den ekonomiska situationen i Europa innebär självklart att vi måste vara ansvarsfulla med hur vi använder de skattemedel vi har på EU nivå. Debatten borde dock handla mycket mer om innehållet och om vilka områden där det kan vara mer effektivt att göra satsningar på EU-nivån än nationellt.

Read Full Post »

Starkare politisk union behövs för att rädda européers framtid

Jag berättar mer om mina synpunkter kring State of the Union-talet i dagens voxbox-inlägg.

I morse höll EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso sitt årliga ”state of the union” tal om tillståndet i EU och hans framtidsvisioner. Även om han hade en hel del positiva ansatser var det fortfarande mycket tal om nationernas framtid och vi har hört vackra tal förut utan att det har följts av faktiska lagförslag. Barroso talade till exempel om att vi behöver en federation av Europeiska nationalstater, men det är ju just det vi har. Jag hade önskat en mycket större tydlighet kring att det arbete vi gör här i Europaparlamentet och förhoppningsvis även i de andra europeiska institutionerna handlar om att skapa en bättre framtid för medborgarna i Europa och inte att värna om nationalstaterna.

Läs även Gunnar Hökmarks blogg, för en annan syn på saken.

Read Full Post »

Arbetslösheten i EU rekordhög

Sorgligt bevis på krisen möter oss i de allra senaste mätningarna av arbetslösheten. Det gör mig beklämd och ledsen naturligtvis att ta del av siffrorna- men ännu mer grips jag av kämparvilja och en drivkraft att förändra. I de 17 euroländerna uppgår den totala arbetslösheten till 11.2 procentenheter. Spanien ligger högst med 24.8% följt av Grekland 22.5. Tyskland har en arbetslöshet som omfattar 6.8 % av befolkningen.

Visst är det enkelt att förstå att Spanien präglas av enorma sociala spänningar och skakas av konvulsioner när var fjärde vuxen är arbetslös. Ändå måste jag säga det igen: Europas ledare är fullständigt förblindade av den ekonomiska krisen och verkar inte vilja befatta sig med den sociala krisen som omfattar land efter land i EU. Det svåra men nödvändiga samtalet måste komma till stånd, ju förr dess bättre.

Läs DN:s artikel om arbetslösheten här!

Read Full Post »

Cecilia berättar om sista arbetsveckan i Bryssel innan semestern

EU:s gemensamma patent som snart träder i kraft, mötet med Greklands nya inrikesminister och nästa veckas resa till Cypern. Detta berättar Cecilia Wikström mer om i veckans intervju.

Read Full Post »